Small smaller smallest

På väg hem till mina föräldrar stannade jag till vid Falsterbokanalen i hopp om att äntligen komma i kontakt med den mytomspunna sandstubben.

Ganska omgående såg jag ett gäng smörbultar liggandes på sandbotten en halvmeter under ytan och eftersom målarten lös med sin frånvaro bestämde jag mig för att åtminstone få något på kroken.

Mikroflugan dalade sakta ner till rätt djup och smörbultarna visade intresse. Efter några minuters lirkande kom dagens första hugg. Ett härligt sprattlande spred sig ända ner i korkhandtaget och nu återstod bara en odramatisk landning av en art som jag redan hade. Trodde jag.

När fisken närmade sig vattenytan såg jag en distinkt fläck på bakre delen av främre ryggfenan och det kunde ju bara betyda att en ny art var krokad. Leken blev genast till blodigt allvar och jag inväntade precis rätt tillfälle att lyfta upp den frenetiskt sprattlande fisken ur vattnet. Väl i fältakvariet kunde jag snabbt konstatera att det rörde sig om den invasiva arten svartmunnad smörbult - en art som jag trodde skulle bli något knepigare att komma till tals med.

Succé!

 Art #33 - Svartmunnad smörbult - Neogobius melanostomus.

Catch & release såklart.

Ett par svartmunnade smörbultar senare hade det blivit dags att packa ihop och lunka tillbaka till bilen. Precis i strandkanten fick jag dock syn på ett gäng flyende mikrofiskar som mycket väl skulle kunna vara sandstubbar, så jag slog mig ner en stund för att se om de skulle våga sig tillbaka.

Sakta men säkert dök dem upp igen - en efter en. Jag knöt på min minsta mikrofluga, doppade ner den framför sandstubben och otroligt nog tog det bara ett par sekunder innan den var krokad. Det vore kanske en överdrift att benämna det efterföljande spektaklet som århundrades kamp, men känslan var precis sådan!

 Art #34 - Sandstubb - Pomatoschistus minutus.

 Otroligt nöjd över denna fångst. Att den ens fastnade på kroken känns fortfarande som ett mindre mirakel.

200th time's the charm

Vad göra när solen steker och värmen nästan är olidlig? Fiska såklart!

Dagens melodi var artjakt och äventyret inleddes hemma hos föräldrarna, närmre bestämt vid deras båtplats. I Falsterbokanalen kryllar det av gäckande storspigg vid den här tiden på året, men de är verkligen inte lätta att kroka.

Flera gånger hade jag försökt att fånga dessa lustiga småfiskar på fluga, men tyvärr utan framgång. Den här gången var jag utrustad med mikroflugor #26 och förhoppningsvis skulle jag hitta ett gäng större individer att fiska på.

Sagt och gjort, fiskarna var på plats och visade genast intresse för flugan. Historien upprepade sig dessvärre och kroken såg fortfarande ut att vara på tok för stor för storspiggens småvuxna käftar.

Plötsligt kände jag ett anonymt sprattlande och under ett par ljuvliga sekunder spred sig ett glädjerus genom kroppen. Denna känsla av eufori byttes emellertid ut mot total tomhet när storpiggen behagade att lossna under sin luftfärd mot mitt lilla fältakvarium.

Tomheten till trots - jag skulle minsann fånga den där nedrans småfisken. Närmre etthundranittionio hugg senare fastnade äntligen ännu en fisk på kroken. Mothugget resulterade i en flygfärd som den lilla rackaren sent kommer att glömma, men efter en kort fotosejour fick den friheten åter och simmade till synes oskadd bort till vännerna igen.

 Art #31 - Storspigg - Gasterosteus aculeatus.

Äntligen! Succé!

Lustig fisk.

Den berömda mikroflugan. Inte helt lätt att kroka med.

Art nummer två för dagen. Gissa vad?

Svart smörbult såklart.

Framåt kvällen begav jag mig mot nordvästra Skåne för vidare artjakt under dygnets mörka timmar. Det kryllade av spännande arter, men bara ett fåtal som jag ännu inte hade. Om storspiggen var svårkrokad så har jag nu hittat en ny nemesis helt i en klass för sig - tångspiggen. Tålamod kommer att krävas.

Ingen tångspigg, men väl en skärsnultra i all sin prakt.

Efter ett par ödslade timmar vadade jag istället iväg mot en lovande vik. Det enda som korsade min väg ute i den mörka natten var skrubbor och även om det är roligt att sightfiska dessa häftiga varelser så hade jag annat i sikte.

På väg tillbaka mot bilen stannade jag till i den närliggande hamnen och fick genast syn på silhuetten av en ål. Min lilla, svarta nymf dalade ner mot stenröset där fisken gömde sig och det tog inte många sekunder för den att regera. Den slemmiga saken ville verkligen inte ställa upp på ett foto, men till slut fick jag den nödvändiga bevisbilden.

Dagens fjärde art - skrubbskädda.

Art #32 - Ål - Anguilla anguilla. Slemmigt värre.

Fem arter varav två nya blev dagens facit och naturligtvis är jag väldigt nöjd. Nästa steg i artjakten är troligtvis ytterligare ett gäng småarter, men vilka kommer jag inte att avslöja riktigt ännu.

Tips på arter som jag fortfarande inte har är varmt välkomna och jag har verkligen inget emot lite sällskap i min jakt på femtio arter på fluga. Vi ses vid vattnet!

Beauty and the beast

Juni månad är här med allt vad det innebär. För en flugfiskare innebär denna månad oftast färre fisketimmar dagtid och istället fokus på grynings- & skymningsfiske.

Ett besök vid smultronstället påminde mig om varför det knappt är lönt att bege sig ut i sommarvärmen. Jag anlände tidigt på eftermiddagen och inte en krusning syntes på vattenytan. Lite blindfiske på de säkraste ståndplatserna gav noll utdelning, så istället passade jag på att inspektera insektslivet och fylla på energireserverna inför kvällen.

 Gul forsslända - Heptagenia sulphurea - i nymfstadiet.

Åsandslända - Ephemera danica - i nymfstadiet.

 Före..

.. och efter!

En nyfiken vinbergssnäcka som mer än gärna agerade modell.

Ett par ensamma åsandsländor fladdrade plötsligt förbi och jag fick en förnimmelse om att kvällen trots allt hade potential. De senaste årens danicakläckningar har inneburit en ändlös vakfest under drygt två veckors tid och inte skulle det väl bli sämre i år?

Dagens första ljudliga vak bröt till slut vattenytan och av plasket att döma var det en av bäckens större individer som hade vaknat. En danicakläckare knöts på och kastades ut varpå vattenytan fullkomligen exploderade.

En stor bäcköring hade tagit flugan och var genast på väg ner mot gömstället. För att inte tappa skönheten satte jag stenhård press och bad till fiskegudarna att kroken skulle sitta kvar och att 6X-tafsen skulle hålla. En intensiv minut senare var succén ett faktum och otroligt nog kändes fisken väldigt bekant.

En av poolerna där åsandsländorna trivs som bäst.

Mums!

Wow! Vilken öring!

För tredje året i rad fångade jag denna magnifika varelse. Ett kvitto på att korrekt utförd catch & release är ett vinnande koncept.

Åsandsländorna ökade i numerär efter hand som timmarna passerade..

.. och öringar i alla storlekar tog del av den uppdukade festmåltiden.

Vakfesten fortskrider i skrivande stund och förhoppningsvis blir det ytterligare ett par besök vid bäcken innan årets bästa tid är förbi. Fram tills dess förbereder jag mig inför årets äventyr i fjällen - utrustning införskaffas, flugor binds och planer smids. Längtan är enorm!