The Fog

Efter en intensiv första vecka tillbaka på jobbet behövde jag verkligen lite ro i själen. Inget skänker mig så mycket ro som när jag får vara ute i naturen, tillsammans med både sambo & fiskespö. Väckarklockan tjöt kl 03.30 i lördags och en halvtimme senare var vi på väg mot Ekemölla. Temperaturen hade fallit kraftigt under natten och när vi närmade oss köldhålet Höör möttes vi av en vägg av dimma som likt en bergskedja reste sig över landskapet. Med en sikt på kanske 30-40 meter var det något obehagligt att köra i 100km/h = 28m/s. Nästan i samma ögonblick som hastighetsskyltarna & fartkamerorna skymtades så hade man passerat dem.

Efter halvannan timme på dimmiga vägar var vi framme. Dimman låg så tät över dammarna att man inte kunde se vart flugan landade, vilket är något problematiskt vid torrflugefiske. Fiskarna vakade försiktigt och strandnära, men inga flygande insekter kunde urskiljas. Små kläckare & döda sländor kändes som det mest naturliga, men trots idoga försök kunde vi inte lura fiskarna. Vid närmre undersökning märkte jag att vattnet var varmt - nästan för varmt. En vattentemperatur på 22 grader kanske inte är katastrof, men knappast optimalt. Detta kommer att bli tufft.

Ser ni Sara? Nej, inte jag heller...

Ett av naturens små underverk.

Sara varvade fiske med sömn, medan jag själv har svårt att koppla av innan första fisken ligger i håven. Össjön var stendöd, likt de senaste besöken, men vattnet var klart och öring hade fångats för bara några dagar sedan. Storsjön bjöd på sporadiska vak och en hel del fisk som lojt simmade runt längs kanterna, totalt ointresserade av både flugor & oss. I Lillsjön var läget detsamma - slöa fiskar som inte kunde bry sig mindre om våra imitationer. Hm.

En av många småsländor som surrade runt i ottan.

Jag intog en av mina favoritplatser i Storsjön - kanalen mellan de bredare delarna av sjön. Här brukar regnbågarna patrullera och till slut såg jag en fisk som till synes var på jakt efter föda. Ett svart haröra placerades ett par meter framför fisken och som en torped rusade den mot flugan och slukade den utan närmre inspektion. Efter en riktigt härlig fight landades fisken och jävlar vilken vacker regnbåge!

Å en slank hon hit..

 Å en slank hon dit..

Å en slank hon ner i håven.

Strax därpå promenerade jag vidare till Össjön igen i jakt på storöringarna. Solen hade börjat tränga igenom det tjocka molntäcket och efter ytterligare en timme var det säkert 28 grader varmt & strålande sol. I solskenet kunde man se ända ner till botten, så jag slog mig ner framför en djupränna i väntan på patrullerade fisk - ett bra drag skulle det visa sig.

En större individ simmade förbi i sakta manér, flugan kastades ut en bra bit framför fisken så att den skulle hinna sjunka ner till rätt djup, men kastet blev lite väl långt. Jag halade snabbt in några meter lina och såg plötsligt en stor plog efter flugan. Smack - en annan fisk hade fattat tycke för mitt svarta haröra och nummer två för dagen var ett faktum - en fin regnbåge på cirka två kilo.

 Lugnet före stormen, som drog in framåt kvällen.

Vildmarkskänsla!

På vägen tillbaka till grillstugan skulle jag hämta min väst som låg på en närliggande bänk. Gissa om jag blev förvånad av vad jag såg härnäst: en räv som var framme och inspekterade det främmande föremålet. Med mobilkameran lyckades jag knäppa av ett par bilder innan räven lade märke till mig - och då blev det snabba ryck in i skogen igen.

Räven raskar över (blåbärs)risen.

Det blev inte mycket mer fiske den här dagen. Värmen var olidlig och fisken som bortblåst. I Lillsjön hoppade regnbågarna i jakt på parande troll- & flicksländor - en riktigt häftigt skådespel. Tre-fyra hugg hade jag på en flickslända (torrfluga) men krokningsförmågan med den flugan är inget annat än usel. Istället njöt vi av en fantastisk dag ute i naturen - vi grillade, ölade och snackade en hel del med ägaren Johan. Ekemölla har verkligen allt - fantastiska fiskar i alla storlekar, ett kopiöst rikt insektsliv och såklart den sagolika naturen. Man får verkligen en vildmarkskänsla när man när som helst kan stöta på ormar, rävar, älgar & lodjur. Ja, till och med lodjur!

Mmmm, en Newcastle sitter aldrig fel när fisket är trögt.

Tack för en härlig dag Johan, vi ses om några veckor igen!

Walk in the park

Ett sista fiskeäventyr hann jag med innan semestern var till ända och plikten åter kallade. Tidigt i tisdags tog jag mitt pick & pack och begav mig mot Vänneån i Halland. Detta klassiska, mytomspunna vatten ska enligt många vara svårt att bemästra, men utmaningen var varmt välkommen. När vi ändå talar om värme - prognosen visade 30 grader & strålande sol och fiskeförutsättningarna kunde verkligen ha varit bättre.

Jag kom fram till Nore kvarn cirka kl 07.30 och begav mig genast ut i skogen - mot ån. Efter en stökig promenad genom snårig skog möttes jag av en förtrollande vacker å, full av både lugnstryk & småforsar. Både vattenståndet och temperaturen var bättre än förväntat, men öringen lös med sin frånvaro.

Fantastiskt vackert.

Inte särskilt djupt, men vatten fanns det gott om.

Inte ett vak i sikte - då får man helt enkelt idka blindfiske. Med en streaking caddis #16 sökte jag av överhäng, förmodade djuphålor och forsnackar. Inte ett hugg eller ens en plog efter flugan. Efter hand som jag begav mig nerströms skrämde jag ett par småöringar som stod inne vid kanterna, men efter flera timmars spanande hade jag fortfarande inte sett ett enda vak, trots alla godbitar på vattenytan. Myggor, småsländor, myror samt en och annan bärfis flöt förbi medan jag höll kaffepaus på en sten mitt ute i ån. Ljuvligt.

Kaffepaus precis nedströms 90°-kurvan. Inget liv i sikte, förutom en ovälkommen ålakråka - eller storskarv på ren svenska.

 Yum!

En godbit? Fanns en hel buffé att välja bland, så även den mest kräsna av öringar borde ha kunnat hitta något smarrigt.

Klockan hade börjat närma sig lunchtid och jag bestämde mig för att knata uppströms igen. När jag kom upp till Nore kvarn tog jag ett par kast i forsnacken - smack. Min första Vänneåöring var ett faktum - ingen bjässe, men vad gör väl det? Kort därpå fick jag ännu en vacker öring och den fick bli min sista. Svetten fullkomligt rann och vätskebristen gjorde sig påmind i form av lätt huvudvärk. Dags för lunchbreak!

Min första Vänneåöring.

Jag begav mig till närliggande Sunnedamm, där jag skulle spendera de två kommande nätterna. Det blev en lång lunch följt av en välbehövlig powernap i skuggan. Fem andra fiskare våndades i hettan och så vitt jag hörde var det ingen som hade fått något. Jag fortsatte på den inslagna vägen - öppnade en öl och slog mig åter ner i den svalkande skuggan av ett par välplacerade björkar. Här hade jag utsikt över alla pooler och jag iakttog noga vart fisken verkade uppehålla sig.

Såg en snok som jagade ifatt en groda, fräckt!

Framåt kvällen blev fiskesuget för stort. Spöt riggades och en mörkbrun streaking caddis knöts på. Denna superfluga har levererat hutlöst många fiskar just här i Sunnedamm, så trots värmen var jag ändå hoppfull. I kurvan i pool fem hade vattnets rörelser vid ett flertal tillfällen avslöjat en ytgående fisk. Efter tre-fyra kast blev frestelsen för stor och fisken sörplade försiktigt i sig flugan. Mothugget blev perfekt, men fisken betedde sig inte som regnbågarna brukar göra. Det hade naturligtvis sin förklaring - det var nämligen en vacker tvåkilosöring som hade fattat tycke för flugan. En kort fight senare kunde den sagolika pjäsen landas, fotograferas och naturligtvis återsättas. Woho!

 Sagolikt vacker.

En häftig öring!

Onsdagen skulle bli minst lika varm och planen var följaktligen att lägga så mycket fisketid som möjligt på morgon & kväll. Det misslyckades fatalt när jag av ren reflex slog av väckarklockan och somnade om. Nåja, klockan sju var jag ute vid poolerna med morgonens tredje kopp kaffe i handen. Mitt ute bland ett stenrös i pool tre såg jag en sporadiskt vakande fisk. Utrustad med gårdagens vinnande fluga smög jag mig närmre och lade ut ett kast precis vid stenarna. Det tog knappt en halv sekund innan fisken hade tagit flugan och än en gång visade det sig vara en ståtlig öring.

Nummer två, självklart på en mörkbrun streaking caddis.

Trean. En skaplig bit.

Strax därpå lade jag ut flugan vid ännu en hotspot i pool tre. Smack - den tredje öringen var ett faktum. Vilken start, det här kanske blir en "walk in the park"? Fel. Nu dog fisket fullständigt. Timme efter timme passerade utan minsta intresse för mina torrflugor. Framåt kvällen tittade nattsländorna fram och strax därpå började ytan kontinuerligt att brytas i våldsamma vak. Så våldsamma att mina första sju-åtta påslag bara resulterade i att fisken missade flugan i de ursinningslösa attackerna. Nåja, jag skulle få min revansch. När mörkret hade gjort sitt intåg tog jag ett par sista kast med det som liknade nattsländorna mest - Europa 12 storlek mindre. Jag hade ingen som helst chans att se min fluga på den bäcksvarta ytan, men i den tysta, vindstilla natten kunde jag lätt urskilja ljudet av ett vak. Ganska häftigt att kasta ut flugan på måfå och invänta den ljudliga attacken, tycker jag. Två regnbågar blev det i mörkret och innan dess hade jag fått sådär 3-4 stycken.

Mycket kaffe gick åt i väntan på att fisken skulle börja vaka.

 Spegelblankt och gott om nattsländor i luften.

Första regnbågen.

Uppochner? Nix, fullständigt vindstilla och inte en krusning på ytan.

Torsdagen började precis på samma vis - jag försov mig till det allra tidigaste gryningsfisket. Solen var uppe med tuppen och redan från start blåste det friskt från alla håll och kanter. I jacuzzin såg jag något mycket märkligt - en avlång pingisboll-liknande sak som flöt runt och en gigantisk öring som försökte sluka den hel, utan att lyckas som tur var. Jag blev kvar i den svårfiskade poolen en bra stund, men upp kom endast en större mört. Inte fy och skam kanske, men långt från vad jag hoppades på. Timmarna svischade förbi och fisket var ruggigt trögt. Två regnbågar blev det innan jag till slut bestämde mig för att pysa hem till Skåne igen - nöjd & belåten och med hedern i behåll.

 Taskmört...

 Något betydligt större på kroken och fighten var grym!

Inte alls medgörlig.

 En kalasfin regnbåge som bara ska krokas av innan den får friheten åter.

 Fina fenor, som vanligt.

 

Ett sista foto innan den fick simma hem igen.

På återseende Martin, alltid fantastiskt kul att vara på besök!