tisdag 27 maj 2014

Stay dry or go home

Ännu en underbar helg vid bäcken och jag har massor av fina bilder att bjuda på!


Helgens första skönhet.

Lördagen började med ett ihållande regn och efter detta kom kläckningarna igång ordentligt. Sländor i alla storlekar & färger kunde skådas dansandes på vattenytan. Vaken var sparsamma & sporadiska, men likt vårt förra besök gick det utmärkt att presentera mindre dagsländor över troliga ståndplatser. Även den här gången ratade öringarna alla danicor som flöt förbi och man undrar ju varför?


Paradiset på jorden - eller åtminstone i Skåne.

 Ephemera Danica kläckte för fullt - men öringarna var inte intresserade.

Inte heller Ephemera Vulgata lockade upp fiskarna från sina ståndplatser.

Djupt konfunderad över nästa flugval. Gul forsslända kanske? 

 Första driften - smack!

 Mothugg & fast fisk.

 Den vackert rödprickiga bäcköringen fick omgående friheten åter.

 Nästa fisk hade också gula forssländor på menyn. Mycket vill ha mer ser det ut som.

Det var inte bara sländor som kläcktes i tusentals. Myggorna svärmade som aldrig förr och de blodsugande fanskapen vägrade att lämna oss ifred. Utan myggmedel var vi chanslösa och förutom en halvliters blodförlust har vi nu otaliga bölder på både händer & huvud efter alla bett. Men självklart var det värt besväret!


 En perfekt avslutning på en underbar dag - höll dessutom myggen på avstånd.

Ölmarinerad sävslända - en delikatess i öringvärlden?

Myggmedel införskaffades på söndag förmiddag och sedan var jag redo igen. Strålande sol, tjugofem grader varmt & öringarna lös inledningsvis med sin frånvaro. Framåt eftermiddagen - då solen hade seglat ner bakom trädtopparna - vakade fisken desto mer. Gul forsslända kläckte och öringen här verkar älska dem. En timmes fantastiskt torrflugefiske hann jag med innan plikten kallade och jag var tvungen att kila hemåt


 En säker ståndplats.

 Liten men fin.
 
 Lite längre uppströms vakande flera öringar - att idka smygfiske ger ofta gott resultat.

 Lite återhämtning behövs ibland innan release.

 Eftermiddagen bjöd återigen på celebert besök. På återseende.

måndag 19 maj 2014

Lucky number seven

Torrflugefiske efter bäcköring - livet på en pinne!

I lördags spenderade sambon & jag hela dagen ute i solen, med små avstickare till en närliggande bäck mitt inne i den skånska urskogen. Torrflugesnobbar som vi är emellanåt kom vi överrens om att lägga mycket tid på spaning istället för blindfiske - det finns ju ingen poäng med att lägga ut en torrfluga på måfå.. Eller?


Djupt i den skånska djungeln lurar massor av prickiga skönheter!

Stooor dagslända - ett gott tecken!

Redan vid första avstickaren lade jag märke till ett inbjudande buskage som låg halvvägs över bäcken och genast bestämde jag mig för att låta en torrfluga drifta nedströms - trots att det inte vakade. En blue dun #14 knöts på, kastades ut med vissa besvär och spänningen var nu olidlig. *slurrrpp* Från djupet steg en vacker öring som bestämt sörplade i sig flugan. Vilken styrka de besitter, sin storlek till trots. Väl i håven uppskattades den prickiga skönheten till kanske 6-7 hekto.


 37cm öring - och vilken vacker sådan!

 Wow - verkligen urstark!

Alla öringar behandlades varsamt och fick självklart friheten åter.

Game on, nu såg vi vak lite varstans, men danican lös tyvärr med sin frånvaro. Små dagsländor & myggor fanns däremot i överflöd och därför fiskades det mestadels med Black gnat & Blue dun #14-16. Överallt där fisken vakade var det också sumpmark, snår, buskar, träd, vass och andra hinder. Svordomarna duggade tätt efter hand som både flugor & lina fastnade i växtligheten. Ett missat mothugg ledde ofrånkomligen till att flugan fastnade i ett närliggande träd. Men skam den som ger sig!

Väl värt alla svordomar, förlorade flugor & brustna tafsar.

Nummer två..

 .. och nummer tre..

 .. och nummer fyra!

Nytt personsämsta på abborre - 7 cm.

Dagen kunde summeras med sju landade bäcköringar för egen del, lika många tappade och flertalet missade mothugg. Vackra, prickiga skönheter lurade överallt, både i forspartierna och de lugnare delarna av bäcken. Vi såg ett par stora fiskar vaka, men de var tyvärr väldigt uppmärksamma på vår närvaro och upphörde så fort vi närmade oss. Sara hade en större fisk på, som tyvärr slet sig efter 15-20 sekunder.

 Otroligt vacker teckning på de skånska öringarna.

 Black gnat levererade framåt kvällen när myggorna svärmade.

 En pigg liten rackare som även blev dagens sista.

Mmmm. korv!

En fantastisk dag avslutades sedan med korvgrillning & mygginvasion. Snart återbesök!

måndag 12 maj 2014

Mayfly madness

Då var det dags för ännu en tidig morgon - som sig bör när det vankas fiske om sommarhalvåret. Destinationen var ett litet ställe uppe i nordöstra skåne och strax innan kl 05.30 var vi på plats. Mitt bland päron- & äppelodlingar möttes vi av en liten, grönskande oas bestående av tre små dammar. Genom dessa rinner en liten bäck och tack vare denna bäck finns det även ett vilt bestånd av grov öring. Förutsättningarna var perfekta -  behaglig temperatur, svag vind, ömsom regn, ömsom uppehåll & ömsom sol.


Inbjudande utsikt över den största dammen.

Vi riggade våra spön och påbörjade fisket. Trots att jag i all min iver började fiska flera minuter före Jimmy var det ändå han som fick första regnbågen för dagen. En slank individ med hela fenor och en vackert tätprickig täckning - nästan lite förvildad.  Jimmy missade hugg efter hugg på sitt haröra, medan jag var helt befriad från kontakt med fiskarna.


Jimmy visar vägen.

Efter ett par vak i den mellanstora, grunda dammen gav jag mig fan på att det var torrfluga som var dagens melodi. Utan några bevingade vänner i syne knöt jag på en bra allroundfluga - black gnat #14. Jag smög mig fram bakom en buske och placerade flugan precis vid en sten där det hade vakat två gånger på kort tid. Presentationen blev bra och efter en halvsekund exploderade ytan. Mothugg & fast fisk - en urstark, liten rackare på knappt ett kilo.


Vacker, liten rackare i kanonkondition.

Jan kom ner till oss med en kanna kaffe, presenterade sig och gav några tips gällande de omtalade öringarna. Efter en regnskur med tillhörande kaffepaus (tack Jan) vaknade även insekterna till liv. Vaken blev fler och ganska omgående fick jag ytterligare två förvildade regnbågar på en mörkbrun streaking caddis #14.


Vilket härligt drag i fiskarna!

En skönhet som får friheten åter.

Strax efter lunch brakade helvetet lös. Solen kröp fram bakom molntäcket & regnskurarna hade lockat upp giganter från djupet. Nu talar jag inte om fiskar, men däremot om Ephemera vulgata & danica. Vilken makalös kläckning av dagsländor vi fick uppleva!


Mums!

 Ett smörgåsbord av sländor i alla storlekar.

Ord är nästan överflödiga..

Pricken över i:et - giganten av giganter!

 Black gnat #14-16 var dagens i särklass bästa fluga!

 
Blue dun #14 var dock inte dum den heller..

Regnbågarna vakade frenetiskt under flera timmar, men de var ändå otroligt selektiva. De stora, färdiga sländorna föll sällan offer för fiskarna, som istället fokuserade på de hjälplösa kläckarna. Tolv fiskar blev det totalt för min del, varav tio på torrfluga. Helt fantastiskt! Alla hade kalasfina fenor och samma vackra, vilda täckning. Ingen öring visade sig idag, men nästa gång så har de förhoppningsvis dagsländor på menyn - då jävlar!

 Här lurar storöringen!

måndag 5 maj 2014

Ephemera Vulgata

Tidigt som attan i lördags begav vi oss mot Vinnalt. Vi kom fram vid kl 05.30 och möttes av ett vackert, frostbitet landskap. Kvicksilvret visade -3°C och genast började man längta efter solens värmande strålar. Eksjöns spegelblanka yta bröts regelbundet av härliga vak - detta bådade ju gott!


Vacker soluppgång.

Riktigt så enkelt skulle det emellertid inte bli. Vi provade torrflugor i alla storlekar, nymfer, streamers, ja allt som fanns i askarna. Efter hand som timmarna gick blåste det upp rejält, från vindstilla till kanske 7-8 m/s. Kaffepauserna avlöste varandra och länge trodde vi att en bomtur skulle bli dagens verklighet.


Ett fisklöst paradis.

Medan jag tittade bort för en halv sekund hörde jag ett litet plask, så jag vände blicken mot vattnet igen och såg att min ythängande fjädermygga hade försvunnit i ett vak. Ett rungande mothugg utfördes och en stackars mört fick sitt livs flygfärd. Den chockade mörten förmådde inte att protestera vid avkrokningen, men vaknade dock till liv strax därpå. Samma fjädermyggimitation överlistade faktiskt ännu en liten mört ett par minuter senare.


Taskmört.

Nej, nu ville vi ha större fisk! På med romkornsflugorna som alltid levererar när man behöver det som mest. En kvart senare krokade Sara en fin liten regnbåge på strax under kilot, men visst räknas den ändå. Själv kämpade jag på ytterligare en kvart innan första kontakten. Turligt nog landade flugan min precis i ett vak och smack - dagen var räddad. En liten, utlekt hona på ett kilo cirka.


Kalasfina fenor!

Bara minuter senare såg jag en bättre fisk simma förbi,  varpå jag kastade ut flugan i den förmodade färdriktningen. Inget hugg, så jag drog in flugan snabbt för ett nytt kast. När flugan låg i vattnet precis framför fötterna höjde jag spöt för ett nytt utkast, precis då kommer samma fisk i våldsam fart och glufsar i sig flugan. Ett tafatt mothugg mitt i paniken, men visst fastnade fisken - en utlekt hona på kanske tre kilo. Henne hade jag gärna fått på kroken i full kondition!


 Bra drag!

Kul fight med en bångstyrig regnbåge.

Fler blev det faktiskt inte, trots rikliga kläckningar av fjädermygg, bäcksländor och sjösandsländor! Tänka sig, vulgatakläckningar redan nu!


 Plecoptera - bäckslända.

 Ephemera Vulgata - sjösandslända.

 Det kläckte verkligen massor av sjösandsländor.